Krönika Patrik Lundqvist

En av de saker som förenar oss socialdemokrater är idén om ett samhälle där vi istället för att låta plånboken avgöra tillgången till viktiga samhällsfunktioner, har vi beslutat om vad vi som invånare har rätt till och bekostar de rättigheterna gemensamt. Helt enkelt en grundläggande trygghet och en välfärd byggd på var och ens behov, betalad av var och en efter förmåga.

Ovanstående idé delas med de flesta svenskar, även utanförvårt parti. Men högern har lyckats slå in kilar mellan vad människor vill och vad de istället röstar för. Högern lovar samma rättigheter, på samma principer, men för lägre kostnader. De säljer alltså in idén att om bara privata entreprenörer får använda sin uppfinningsrikedom och en mindre byråkrati än det offentliga har, så kan invånarna få ut samma tjänster och rättigheter men billigare och bättre.

Effekterna av de högerliberala idéerna det blev i de flesta fall besparingar, prishöjningar och pressad personal. Extra hårt har det slagit mot områden med sämre ekonomisk bas som det kallas. Landsbygden t ex, där det bor färre människor på samma yta, eller i områden där fler fattiga bor.

Tillgång och efterfrågan helt enkelt. Motsatsen mot det socialdemokratiska, där det offentliga försöker styra tillgången så att alla får del av det de behöver, så styrs vi nu av efterfrågan. Ju fler boende inom ett område med bra ekonomi,desto mer attraktivt att etablera sin verksamhet där. 

Det innebär också att även om människor som bor i mindre tätbefolkade områden har god ekonomi, så är de inte tillräckligt många för att konkurrera med tätbefolkade områden där folk i genomsnitt har samma inkomster. Därför etableras te x fler apotek i Stockholms rikare områden än de egentligen har behov av, och människor i många delar av landet får istället åka längre för att komma till ett apotek. Då efterfrågan styr, sparas det också in på läkemedel som inte säljs så ofta. Det skapar problem för de som behöver läkemedlen. 

Jag menar att det marknadsstyrda samhället är starkt bidragande till Sverigedemokraternas intåg och uppgång. Nästan lika enkelt som alliansen sålde iden om skattesänkningar utan försämringar och marknaden som en förbättring för välfärden, sålde SD in iden att någon annan utifrån tar de medel som skulle ha gått till välfärden. Den frustration som människor känner över försämringarna, tillsammans med en misstänksamhet mot okända och oron för sin egen situation skapade en giftig grogrund för deras idéer. Man ska inte förminska den rasism som driver SD:s opinion, men heller inte stirra sig blind på den. Den liberalisering som skett, där var och en blir lämnad att ta ansvar för skeenden som de själva inte kan påverka, ligger till grund för att den misstänksamheten och rasismen kan gro. 

Vår uppgift är att visa på en annan möjlighet och en annan väg framåt. Att vi kan skapa en stark och trygg välfärdsstat. Idéen att vissa människor är en belastning inte en tillgång oavsett var de kommer ifrån är falsk. Vi ser ju tydligt i kommunerna det stora behovet av fler anställda som fylls av människor från hela världen. Troligen kommer vi inte klara av att jobba på det sätt vi gör idag ens med det stora tillskott av hjältar vi fått i och med invandringen. 

Vi lever fortfarande med ett Sverige präglat av de här två lögnerna. Båda är lockande. Klart man vill tro att jag både kan få mer pengar till mig själv, och samtidigt mer eller till och med bättre vård.

Att skylla på någon annan så som att invandringen stjäl de pengar som skulle gå till vår välfärd är inte lika många så benägna att göra, men ändå tillräckligt många tyr sig ditåt i sitt sökande på vems fel det är att det blev som det blev. En del för att de inte vill erkänna för sig själva att de röstade för nedmonteringen och andra för att de drabbas hårdare av den själva.

Marknadens mekanismer styr så mycket mer än vad man kan tro. Det är lätt för högern att spela kortet att det inte är driftsformen som är det viktiga, utan kvalitén. Men när verksamheternas överlevnad avgörs av om de går med vinst eller inte så förändras också sättet att arbeta på. Hela branscher stöps om. Även om regleringar finns för att vi ska kunna kräva vård efter behov så ser vi att resurser styrs mer mot efterfrågan i rikare delar av landet och bort från de fattigare delarna där behoven är större. Vi kan se att fler och fler skolköpande föräldrar ställer krav på betyg snarare än bra och rättvis undervisning. Sakta men säkert kryper klassamhället in mer och mer i välfärden. Den som har mer kapital, kulturellt eller monetärt, tar för sig av de fördelar som finns och andra som inte på samma sätt kan eller ser vad som händer blir kvar med en känsla av orättvisa som inte riktigt går att sätta fingret på: jag hade ju ändå samma möjligheter till val.

Man skulle med den här bilden framför sig kunna bli väldigt uppgiven, men det finns all anledning att istället kämpa. Vi vet fortfarande att de flesta stödjer vår ide om en gemensam välfärdsmodell och om jämlikhet och rättvisa. Som exempelså tror jag att, om vi kämpar tillsammans, kan vi vinna opinion för:

Att stoppa utvecklingen mot vård baserat på inkomst istället för behov.

Att skolan ska vara en plats där alla har rätt till samma goda utbildning oavsett egna val.

Att tillgången och närheten till läkemedel inte ska få styras av var man bor eller vad grannarna tjänar.

Att alla verksamheter inom välfärdssektorn går under samma lagar, tex. offentlighetsprincipen, så att det går att och jämföra vad våra skattepengar går till.

Jag har många idéer och tankar, men jag är också övertygad om att ni alla som läser har en hel del mer att komma med. Jag tror att det här är en av de viktigaste frågorna för vårt parti för ett antal val framåt: Hur skapar vi och organiserar det starka samhället som vi alla behöver?

Därför vill jag lämna er för den här gången med en uppmaning:

Låt oss använda kongressen 2021 som ett avstamp för att kräva ett stopp för marknadsstyrd vård, skola och omsorg. 

Skriv en motion i er förening, kanske tillsammans i en studiecirkel, fundera över vad som är fel idag, hur mycket måste förändras? Kan vi ha kvar privata inslag i välfärden men på ett annat sätt, upphandling av enskilda skolor, lottdragning istället för kösystem?