Vart går gränsen för hur flexibla vi kan eller ska vara?

I mitt arbete som fackligt aktiv hör jag ofta från arbetsgivarhåll att de önskar mer flexibilitet från sina anställda. Men vart går gränsen mellan att vara flexibel och att bli utnyttjad? 

Naturligtvis är ambitionen från arbetsgivare, anställd och fackföreningen att företagen ska gå bra. Arbetsgivaren investerar mycket tid och pengar för att få fart på företaget. De anställda vill känna anställningstrygghet och få en meningsfull sysselsättning samtidigt som det ger en inkomst. Fackens roll är att se till att de anställda har bra anställningsvillkor och en säker arbetsmiljö, men också att hjälpa arbetsgivarna att nå de målen. Man kan säga att det är som att cirkeln sluts.

I många branscher förekommer det numera att de anställda bara får timanställningar och många av dem är anställda genom bemanningsföretag som ringer eller SMSarför att erbjuda jobb samma dag, med bara några timmars framförhållning. Det här skapar naturligtvis ofta en oerhörd stress hos de berörda arbetstagarna. Hela deras vakna tid går åt till att kolla så att telefonen inte laddat ur och när de ska sova gör de det med telefonen bredvid sängen för att inte missa ett jobberbjudande, för det är ju först till kvarn som gäller. Och allt detta för att många företag inte vågar eller vill sätta upp villkor för sina kunder av rädsla att förlora dem, ”är mitt företag inte tillräckligt flexibelt väljer dom någon annan”. Här upphör den slutna cirkeln. Arbetsgivarna pressas av kunderna att leverera en tjänst eller produkt, de anställda ska vara på tårna och ständigt beredda annars väljs de bort nästa gång och facken gör vad de kan för att upprätthålla en dräglig arbetsmiljö.

Men allvarligt talat, ska vi ha det såhär? Sjukskrivningar till följd av utmattning och utbrändhet är vanliga i alla samhällsklasser och alla åldrar. Vi hinner knappt vara hemma och umgås med familj och vänner, kommer vi på att vi ska göra något tillsammans måste det bokas in i förväg där det finns en lucka i kalendern. Det måste ju betyda att flexibiliteten bara gäller på jobbet men inte på min fritid?

För mig är gränsen väldigt tunn mellan vad det innebär att vara flexibel eller att bli utnyttjad, både som arbetsgivare och arbetstagare. Det gäller att stå på sig, annars står någon annan på dig!

Christina Mattisson, ombudsman Transport och vice ordförande Hudiksvalls AK