Att träffas över en fika

Då går sommaren mot sitt slut och många börjar återgå till arbetet. En sommar där vi i stor utsträckning fortsatt att hålla avstånd mellan varandra. Avstånd som vi levt med sedan mars och som inte ser ut att försvinna.

En pandemi som lägger en dimma över samhället och orsakar stor skada i alla delar, så väl ekonomiskt som hälsomässigt. Även distansen riskerar att orsaka skada på hälsan. Många av våra äldre får inte den sociala kontakten som människor behöver. Jag kan gå till mig själv som brukar ta en fika med mormor ungefär en gång i veckan, men kan nu räkna på en hand hur många gånger vi tagit en fika på bänkarna utanför hennes lägenhet med betryggande avstånd.

Hon berättar att hon börjat läsa tidningen högt för att rösten inte ska försvinna. För det är inte bara tillfällena när vi fikar som försvunnit, utan även samtalen inför fikat, middagsbjudningar och alla andra samtal. Samtal som går utmärkt att göra över telefonen. De har också försvunnit. Jag intalar mig själv att jag har fullt upp och därför inte hunnit ringa. Men samtidigt vet jag att jag har tid att ta en fika vid bordet hemma eller i trädgården.

Samtalen kring fikabordet, eller via telefonen med en kopp i handen, är så viktiga. Inte bara för mig och min mormor utan för hela samhället. Vi behöver prata med varandra, förstå varandra och visa intresse för varandra. Fråga hur andra mår, vad som gjorts senaste dagarna och om det är något vi kan göra för varandra.

Många av samtalen försvinner även på arbetsplatserna när vi arbetar hemifrån, i alla fall i många tjänstemannayrken. För medlemmar i LOs fackförbund så är det sällan arbetet går att utföra hemifrån.

Undersköterskor, busschaufförer och industriarbetare är några som inte kan slå upp datorn hemma i vardagsrummet och jobba där. De och många fler har under den här våren och sommar visat att de ställer upp. Att de har en yrkesstolthet och gör sina jobb med bravur. Och nu ska vi tacka de med en avtalsrörelse. Arbetsgivarna gick i veckan ut med sitt bud på löneökningar och de ser att 0% är en rimlig nivå på löneökningen. Det förstår både du och jag att det inte är rimligt, det är skrattretande.

De höga direktörerna kanske tycker att de betalat tillräckligt under våren och sommar när de applåderat, samtidigt som champagnen hällts upp i glasen och busschauffören svänger in till depån för 10 minuters bensträckare innan bussen ska gå igen. 

Hösten ser mörk ut med en avtalsrörelse där ena parten inte ser ut att uppskatta sin personal, där rekommendationer om att jobba hemifrån fortsätter och där avstånden ska behållas.

Jag kommer göra vad jag kan för att ljusa upp vardagen. Och det börjar nu med att jag kokar mig lite kaffe och ringer till mormor. Förhoppningsvis får vi även en lite löneökning i höst så vi kan fortsätta köpa fikabröd till fikat.

Jim Svensk Larm

Ordförande Hudiksvalls Arbetarekommun